They still kill.

Mitt och Sandras massiva telefonsamtal kan beskrivas med orden: Oändligt långa, konstiga diskussioner, skratt, överraskningar, mer och mer avslöjande om varandra.

Så här går det ungefär till med alla mina närmaste vänner men alla har varsin fin egenskap som jag beundrar och ser upp till och det gör att jag älskar de så mycket..

Det finns något unikt i var och en av de. 

Imorgon kommer hon hem och under tiden som jag stod och jobbade idag fick jag denna info från henne:
"Information inför morgondagen;
Sitter i vagn nr 2 (så att du kan beräkna var den röda mattan ska rullas ut)
Skulle vilja att välkomstkomitten sjunger något fartfyllt men ändå juligt, så att jag blir pepp inför allt skoj vi ska hitta på.
Jag skriver inte min ankomsttid här (med tanke på dig, rihanna, vill inte ha en massa...
folk där).
Slutligen vill jag att en bil står där redo att skjutsa mig till hästskobacken där ett svettigt zumba-pass utlovats! Puss kostafa."

HAHAHHAHAA!
En dag kvar tills jag får umgås med henne tillsammans med alla andra. En mycket lång dag kvar men innan dess ska jag försöka plugga lite nu innan A kommer hit lite senare. Har saknat hans ansikte :) 

                                 Sandra och min man på min födelsedagsfest 2009
                    



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0