Hallå!

Jag var nära på att radera mitt tidigare inlägg nyss, den kändes varken närvarande eller opysslad nog för att få trycka på "Spara och publicera" men jag låter den vara. Vissa dagar är inga skrivdagar men jag bloggar ändå för er skull :)
Jag glömde att berätta för er det viktigaste som hände i helgen. Linn kom hit i fredags. Det var hennes första gång i stan sedan hon flyttade. Även om vi alla inte ses lika mycket längre så känns det inte alls konstigt när vi väl gör det. Det är inte sådär stelt som det brukar vara i början utan allting bara flyter på som det alltid gör. Som om de aldrig flyttade.

Igår, när jag promenerade mot jobbet, gick jag och hämtade ut våra biljetter till konserten. När jag höll de i handen blev jag helt pirrig i några sekunder. Vi ska SE BSB! Jag hoppas konserten är bra och att resan dit, festandet efter, hela helgen i Sthlm blir felfri. Sist jag var på konsert var i juli -08 på Jah Cure, som slutade med övernattning på parkbänkarna utanför Gröna Lund eftersom jag tappade bort bilnyckeln under konserten. Därför var vi tvungna att stanna där tills dagen efter. Det är bl.a sånt man får vara med om när man umgås med mig, oväntade galenskaper.

På Halloween var min Sandra på deras Halloween-fester i Karlstad. Det var fester efter fester och hon hade riktigt roligt. Dock hände något. Hennes mobil försvann och sedan blev den snodd. TYPISKT HENNE! Detta är nämligen inte första gången hon inte hittar sina saker. Det har varit nycklar, mp3-spelare, kör/bankkort och mobilen. "Vart är min mobil?" "Jag hittar inte den" (Nu ber hon alla i hennes omgivning att tokleta överallt efter hennes borttappade sak/saker) "Ahaa, här är den!"
(Fick nyss ett första samtal från henne efter i lördags). Denna gång gick det tydligen inte till så som det brukar göra, denna gång hade någon verkligen tagit den ifrån henne. Detta gör mig mycket irriterande speciellt eftersom detta var på en Halloween-fest då alla är utklädda så då känns det säkert bra att passa på att sno något för det är svårare att se vem det egentligen är. Det hade varit packat med folk på festerna så det är klart lilla Sandra inte kan komma ihåg alla utklädnader.

Jag blev så arg igår när jag tänkte på det att jag skickade ett sms till hennes mobil. Jag vet att det aldrig kommer komma fram till den som den nu och de har förmodligen slängt iväg hennes simkort någonstans men jag var bara tvungen.
Texten lydde i något i stil med: "Du din lill h--- som tog den här mobilen i lördags på Halloween-festen. Jag var där.. Jag såg dig och om du så vågar visa dig nära Campus igen ska du få se! Har du inget liv än att ta andras mobiler. Äckel fan!"

Blir man inte irriterad på mobiltjuvar? Tjuvar överhuvudtaget.
Nu blev jag småsur igen så jag ska se ett avsnitt av Seinfeld för att få tankarna på andra banor.

Ciao.