Karlstad visiting!
Hejsan!
Nu har jag tagit mig hem från Karlstad och klämt in några minuter för att berätta för er hur jag hade det därborta. Det känns som jag varit borta i veckor, hela min kropp beter sig som det. Jag är seg, trött och tvingar mig själv att röra på fötterna. Vad har jag gjort egentligen?, frågar jag mig.
Igår, när vi nästan svängt av mot Karlstad började bilen ge ifrån sig konstiga ljud som aldrig försvann. Hela bilen började sen och vibrera. Vi fick panik och visste inte vad vi skulle göra eftersom vi befann oss mitt ute på motorvägen där man varken får stanna, vända eller minska på hastigeheten. Det var något fel på bilen, utan tvekan och vi var bergis på att det var punka på framdäcket.
Det hjälpte oss inte så mycket eftersom vi fortfarande var tvungna att ta oss hem till Sandra för att sedan klura ut vad som hade hänt.
När vi kommer dit och går igenom bilen upptäcker Sandra att skruvarna på framdäcket sitter löst. Så löst att hjulet skulle kunna åka av när som helst. Vi kunde alltså ha dött om vi hade behövt fortsätta köra några mil till.
Dock hade vi tur i oturen med två killar som stod och bytte däck på några bilar, precis bakom oss, så de kom och skruvade dit alla däck åt oss. Tack för att ni räddade vårat liv!
Efter att vi lugnat ner oss fortsatte vi dagen med att åka till Bergvik, ett köpcentrum som finns i Karlstad för att shoppa lite och se oss runt. Ja, gott folk, nog kom vi ut därifrån med några påsar i handen :) Sandra skulle självklart överdriva och köpa skor som hon redan handlat tillräckligt.
Kvällen fortsatte med en sen middag ute, myskväll med snacks, Eurovision Song Contest, Singstar, Buzz och en träff med några utav Sandras vänner. Jag kunde inte ha haft en bättre "Hejdå-resa" till henne, hon tog hand om oss som alltid och jag är så ledsen att jag inte kommer se igen henne förrän i AUGUSTI!
Du är bäst Sandra! Älskar dig.
Vi ville ha frukost och vi FICK frukost.
Nu har jag tagit mig hem från Karlstad och klämt in några minuter för att berätta för er hur jag hade det därborta. Det känns som jag varit borta i veckor, hela min kropp beter sig som det. Jag är seg, trött och tvingar mig själv att röra på fötterna. Vad har jag gjort egentligen?, frågar jag mig.
Igår, när vi nästan svängt av mot Karlstad började bilen ge ifrån sig konstiga ljud som aldrig försvann. Hela bilen började sen och vibrera. Vi fick panik och visste inte vad vi skulle göra eftersom vi befann oss mitt ute på motorvägen där man varken får stanna, vända eller minska på hastigeheten. Det var något fel på bilen, utan tvekan och vi var bergis på att det var punka på framdäcket.
Det hjälpte oss inte så mycket eftersom vi fortfarande var tvungna att ta oss hem till Sandra för att sedan klura ut vad som hade hänt.
När vi kommer dit och går igenom bilen upptäcker Sandra att skruvarna på framdäcket sitter löst. Så löst att hjulet skulle kunna åka av när som helst. Vi kunde alltså ha dött om vi hade behövt fortsätta köra några mil till.
Dock hade vi tur i oturen med två killar som stod och bytte däck på några bilar, precis bakom oss, så de kom och skruvade dit alla däck åt oss. Tack för att ni räddade vårat liv!
Efter att vi lugnat ner oss fortsatte vi dagen med att åka till Bergvik, ett köpcentrum som finns i Karlstad för att shoppa lite och se oss runt. Ja, gott folk, nog kom vi ut därifrån med några påsar i handen :) Sandra skulle självklart överdriva och köpa skor som hon redan handlat tillräckligt.
Kvällen fortsatte med en sen middag ute, myskväll med snacks, Eurovision Song Contest, Singstar, Buzz och en träff med några utav Sandras vänner. Jag kunde inte ha haft en bättre "Hejdå-resa" till henne, hon tog hand om oss som alltid och jag är så ledsen att jag inte kommer se igen henne förrän i AUGUSTI!
Du är bäst Sandra! Älskar dig.
Vi ville ha frukost och vi FICK frukost.
Kommentarer
Trackback
