Imorse vid 09.30-tiden var jag nere på stan för att få reda på resultatet på provet jag gjorde förra veckan. Jag och en till tjej var där fem minuter tidigare. När vi gick mot personalrummet stod dörren öppen, vi kikade in och såg vår lärare sitta bakom skrivbordet men istället för att gå in, stängde vi dörren igen och satte oss utanför. Ingen av oss vågade vara den första som skulle få reda på resultatet. Till slut kom han ut och hämtade henne.

Jag hatar minuterna innan man ska få reda på ett resultat. Man vet inte alls hur det har gått och även om det har känts bra behöver det inte betyda att det gick bra. Tro mig, det har jag märkt.
När det blev min tur gick jag in och satte mig på stolen brevid läraren.
 
"Du klarade det, det var bra gjort av dig. Jag såg det på dig när du satt där att du skulle klara av det", säger han samtidigt som han ger mig provet. Jag blev helt chockad eftersom jag oftast brukar ställa in mig på det värsta så jag inte blir förvånad efteråt.
"Det var starka poäng", fortsatte han.

Jag vet inte vad som stod på provet, hur mycket poäng jag fick eller vilka fel jag hade gjort. Jag var så glad att jag inte såg en endaste fullständig uträkning på pappret.
Väl utanför, på väg hemåt, började jag dela min glädje med de närmaste. Äntligen slipper jag den kursen för ett litet tag.

Detta betyder att jag kanske kan börja min utbildning tidigare än planerat. Vi får se och hoppas :)
xoxo / A


                 
                                                            I'm free!