Vaknade upp i min egen säng imorse. MIN SÄNG som jag inte har sett/sovit i på jättelänge och nu står den framför mig!?
Låg och såg mig omkring i mitt rum innan jag steg upp och det kändes så konstigt och se alla sina saker framför mig.
Vi kom hem igår fran den enorma hemresan som jag, trots jetlag och alltför många timmar instängd i ett plan, glädjeligen gör om flera gånger.
Det stör mig inte, bara jag får se pappa och alla igen.

Det känns konstigt och vara hemma igen. I två månader har bott hos min pappa på andra sidan jordklotet där jag har behandlats som en familjemedlem och gäst. Jag har gått med skor inomhus hela sommaren och jag har gått på toa ute på bakgården. Jag har sett upp för trafiken som kör pa fel sida om vägen och handlat i affärer som jag innan resan inte visste existerade.

Det kommer ta ett tag för mig att vänja mig vid allting här hemma och jag kommer förmodligen ha en deprimerande period framöver pga det. Jag ber om ursäkt redan nu för det, om jag känns lite avvisande eller har svårt att få kontakt med men det är bara för att jag vill tillbaka.

Jag vill vara hos pappa igen och leva därnere.
Jag vill vara med båda mina bröder och resten utav min andra släkt.

Snart, snart åker vi tillbaka och stannar för alltid.

Snart.