Det blev en impulsövernattning för mig hos Shillan igår. Efter att vi slutat jobbet, drog vi hem till henne och slaggade. Vaknade dock 07.40 av ett leveransmeddelande och att solen var i vårat ansikte. Det var världens finaste vårväder ute! Hur glad jag än var över det, vill jag ändå försöka sova några timmar till. Jag låg och vred och vände på mig, stack huvudet under täcket för att komma undan solen men inget hjälpte. I en timme försökte jag men sedan gav jag upp. Täcket hade blivit kokhett och jag fick panik och sprang upp. Shillan också.

Vi 11-tiden for vi mot Fröslunda. Jag hade bestämt träff med min kära morfar för att vårstäda bilen ut/invändigt. I detta härliga vårväder var det extra roligt och vara ute. Jag var glad för ingenting.
Jag vet inte om det var min ointelligens för vatten eller att tiden knappt räckte till men när vi befann oss utanför min kusin och jag skulle gå upp till honom med en hink och fylla på  med vatten, så står jag i badrummet och lutar mig över badkaret för att kunna vrida på vattnet. Vad gör jag? Jo, jag sätter på vattnet i hopp om att det ska hamna i hinken men jag hade glömt ställa om från vilket håll vattnet skulle komma ut ifrån så jag får allting över mig. Vattnet kom från duschslangen som satt över mig. Hur lyckas jag?

Som jag tidigare sa, hade jag inte världens tid att lägga på bilen utan jag for sedan snabbt hem för att fixa mig och sedan dra till stan med Haddis. Det var bestämt fika kl. 14.00 för oss. Isa dök också upp senare. Det känns som att jag tjatar ut gårdagens vårväder men när vi satt och fikade kunde man se hur alla människor hade klätt sig tunnare. Jag såg solbrillor, tunna halsdukar, leggnings och en liten kollektion av vårjackor. Jag blev alldeles till mig. Hoppas att snön visade sin kalla sida sist och inte kommer tillbaka förrän till jul.

Klockan 16.00 avbröt vi fikastunden och jag drog mot Let's Move för att träna med Whiplash inför Fredag. Det var vår näst-sista träning och jag kände en liten panik över det och bestämde mig för att koncentrera mig de närmsta två timmarna. Det gick sådär. Jag försökte verkligen men stegen ville inte sitta. Jag ville spricka inombords. Fuck! 
Idag ska jag skärpa till mig då vi har sista träningen innan uppvisningen! Jag lovar er, allt ska sitta idag! 
Stegen är halvsvåra i sig men det är tiden och solen som gör mig stressad och ointresserad. 

Nu ska jag gå och äta en fet frukost. Magen kallar på mat!

Puss.