Det var ett tag sedan. Jag börjar ogilla mig alltmer när jag ständigt viker av ifrån blogg-hemsidan bara för att jag inte har något speciellt/roligt att berätta om!
Heregud Amie, man kan inte alltid ha saker och ting att göra hela tiden. Vissa dagar är helt vanliga dagar.

Sist jag skrev befann jag mig i ett annat land och bloggade på ett annat språk. Allt för att komma in i samhället lite bättre under min vistelse i grannlandet. Av de få dagarna jag var i Norge, hade jag det mycket trevligt med släkt och vänner. Även om jag inte var på 'alla tiders solsemester' märktes det långa vägar att jag inte var i Sverige. Allting blir så annorlunda när man inte känner till gator och vägar. Bussresan hem var riktigt jobbig, det enda som fanns i huvudet ju närmare Eskilstuna vi kom, var att, imorgon återgår jag tillbaka till jobbet igen och fortsätter där jag slutade.
Surt!

Det är vad jag har sysslat med sedan jag kom hem. Jobbat och hängt med vännerna under mina fria timmar. Ali kom hit igår kväll vilket jag behövde. En träff med honom är alltid minnesvärd.

Igår hände något som jag inte förväntade mig. Jag fick ett mejl från en arbetsledare i Oslo om att jag skulle komma på intervju. Min första tanke var: Shit, har jag fått jobb där? sedan rusade jag mot telefonen för att ringa mamma. Detta var jag inte beredd på och jag tror det var det som fick mig att tänka om jag ens ville dit? Jag ska inte ljuga och säga att jag inte vill för det vill jag. Men är jag redo?
Om jag inte är redo nu, när kommer jag då vara det?
Jag har haft världens samtal med Sandra idag, om precis allt som rör våra liv och jag kan fortfarande inte säga hur jag ska göra.

Jag antar att det återstår att se. Jag åker i alla fall dit på intervjun på onsdag, så får vi se efter det.