Skomani!
Sitter upp alltför länge bakom datorskärmen i jakt efter nya höstskor. Jag har inte bestämt en maxkostnad ännu med de måste ju vara värdet priset. Hittills har jag hittat dessa:
Borde jag köpa någon/några av dessa? Ja, någon va?
The end of week 35.
Sitter i min lillebrors rum och smuttar på Cola samtidigt som jag försöker klura ut hur jag ska formulera min helg på bästa sätt.
Jag for till Sthlm i fredags, som jag nämnde. Jag satte mig på 15-bussen (pga banarbetet som inte är klart ännu) i hopp om att hitta något att bära på mammas bröllop. Nu hoppas jag ni inte tror att jag i sista sekund, kom på att: Jag kanske ska leta efter något jag kan ha på mig imorgon. Jag hade en del valmöjligheter på klänningar och kjolar men jag ville ändå till Stockholm för att se om jag inte missade något finare där.
Något jag inte tänkte på var att jag åkte vid världens sämsta tidpunkt. Bussen skulle vara framme 16.45 men pga all fredagstrafik (alla pendlar som åker hem till helgen) och oändliga bilköer satte jag mina fötter på mark igen vid 17.30-tiden!
När jag väl var framme, sur och ont i ryggen av den hårda stolen, hittade jag ingenting i affärerna som passade till ett bröllop. Stackars A stod ut med mig under den korta tiden vi hade på oss innan allt stängde.
Jag åkte tomhänt hem, för första gången i historien (jag lyckas alltid hitta något i Sthlm) och det kändes lite tråkigt vilket gjorde att jag fick köra på en utav mina "Plan-B-klänningar".
Jag valde: Champagne-färgade klänningen a.k.a Min B-day klänning. Den fick det bli!
Bröllopet ägde rum igår. Jag har bara varit på två bröllop i mitt liv och detta, måste jag säga, var den vackraste. Bröllop är så fint. Alla är snyggt uppklädda, alla är glada och lyckliga både för de som gifter sig och för de själva. Man umgås med massa folk, gammalt och nytt, är god mat i mängder tills magsäcken nästan spricker och dricker tills sista droppen lämnat glaset.
Av någon konstig anledning råkade jag bli någon sorts "Bröllops-taxi". "Amie skjutsar, hon ska inte dricka ikväll." "Säg till Amie och åka med er" "Ska ni hämta något hemma bara? Amie kan skjutsa" "Nej, ni behöver inte gå, Amie kan skjutsa" SKJUTSA SKJUTSA SKJUTSA! Det var alla möjliga ärenden jag fick i uppdrag igår som gjorde att jag knappt närvarade på bröllopsfesten.
Så av den lilla tid jag befann mig med de andra må jag säga att jag hade det trevligt. Jag hade Shillan vid min sida hela tiden och gjorde allt åkandet roligare! Sandra och Mahabad lekte viktiga i sina städer och dök därför inte upp :D
*Bilder kommer i ett enskilt inlägg och publiceras inom en kort framtid!
It was all in my mind.
Snart får vi gäster med, inför imorgon. Mammar gifter sig och det blir en heldagsfest med massa mat, folk, musik och välkända ansikten. Det ska bli kul. Dock är jag inte klar med min utstyrsel än så det får jag jobba på idag.
Nu väntar förmiddagsfrukosten sen en träff med Shillan innan jag åker.
Puss
To be honest..?
Jag ska vara ärlig och säga att jag med flit inte har uppdaterat på några dagar (eller har det hunnit blivit veckor..?). Det finns två anledningar till det. Den ena är att datorn min fick flipp och slutade fungera under ett par dagar. Jag började om undra om den gått sönder igen!!(?) 16.000kr är denna dator inte värd, det ska jag säga er folk! Efter några dagars tålamod och glömska (ja, jag glömde faktiskt bort den ett tag) gick den igång igen och började visa sin fina sida. Därför har jag inte kunnat uppdatera er.
Den andra anledningen har ingenting med datorn att göra utan istället om mina vänner. Vi har varit ett litet gäng sedan gymnasie-tiden. Vi har umgåtts i princip varje dag, festat tillsammans, sovit med/hos varandra, firat massa födelsedagar/högtider, åkt på äventyr i Sverige/Världen och massa massa annat. Ni vet så som vänner gör. Förra vecka var nog världens tårögda vecka någonsin. Mahabad och Alexandra har redan bott i Jönköping i 1 år nu så de har man vant sig vid att inte ha några meter ifrån sig. Förra veckan flyttade Sandra, Sandra och Linn till Karlstad, Skövde och Malmö. Haddis drog för två veckor sen till Jkpg.
Jag blir ledsen bara av att nämna detta. Alla avsked och hejdå-kramar var nog det värsta. Visst kommer vi alltid ha samma tajta kontakt och ses så fort vi har tid men det kommer ändå inte vara samma sak. Jag kommer aldrig med kunna springa över/föreslå en tur på stan eller något annat impuls-aktigt med dessa, för de bor inte längre här!
Detta tog verkligen musten ur mig och därför har jag inte velat komma in hit och skriva.
De är min familj.
De är mina vänner.
De är mitt liv.
Vad som än händer, vart vi än befinner oss kommer vi Alltid att umgås och höras. Jag älskar er allihoppa otroligt mycket och jag hoppas ni vet om det.
Ordinary people!
Igår när jag åkte, var det knappt något folk på bussen, vilket gjorde att, så fort jag klev in, drog jag världens kliv fram för att snabbt rå åt mig bästa sittplatsen. Jag satte mig på platsen (som enligt mig har ett litet extra mellanrum till fossingarna) som kommer direkt efter mittendörren. Ni vet den? Där satt jag till Örebro, då jag var tvungen att kliva av och byta buss. Jag blev så ledsen när jag klev in i Buss nr.2 och såg att den platsen var upptagen så jag satte mig snett bredvid istället och gav killen några diskreta blickar ibland som att; Jag vill ju sitta däär!
Finns det någon som gillar att åka buss? Säg till i så fall för under mina 13h på fyra sådana fordon har haft spekulationer med mig själv och kommit fram till ganska många synpunkter. Ni ska få ta del av några utav dem.
1. Tänk er bussen full med människor, oavsett hur mycket ni vrider och vänder på fläkten-knappen till det högsta, sitter man ändå svettig och få ta del av allas kroppslukter.
2. Om vill luta dig bakom för en stund och kanske ta en tupplur, är det en väldigt liten chans att detta går igenom så länge du hade tänkt ha det nerdraget. Antingen har personen bakom dig föör långa ben så de hindrar dig att dra ner ryggstödet det minsta eller så får man höra grymtningar, mutter eller annat oväsen som ska tyda på; Hoppas hon fattar vad hon gör för fel!
3. När man reser långt sitter man oftast och försöker sysselsätta sig med något (musik, dator, vilostund om du lyckas, läsning eller annan underhållande) och hamnar då i sin egen lilla värld. Om du känner för att resa på dig en stund för att sträcka på de stackars skelettbenen du låtit somna, blir det världens sak i bussen. "Vad gör hon? Kan hon sätta sig snart?" "Man kan ju inte stå när bussen åker"
Jag hade inte tänka "stå-åka hela resan om ni tror det"
Några tips som kanske underlättar er kommande resa litegrann:
Sitt aldrig nära toaletten, det första du känner när personen som varit inne där, kommer ut är om lilla a:et eller stora A:et har används.
Försök leta efter fönsterplatserna, då kan du njuta av utsikten på naturen istället för andra människors öppna munnar som de skapat när det slumrat till. Ingen vacker syn kan jag lova.
Musik, böcker eller spel underlättar resan otroligt mycket men det hoppas jag ni redan lärt er.
Ta vara på stations-stoppningarna när folk ska gå av/gå på med att springa ut och stäcka på dig samt få lite ny frisk luft att andas in.
Hoppas ni har lärt er något utav detta inlägg.
Nu väntar lite Project Runway. Pussis
Bustrip with myself.
Jag lekte lite med min blogg igår, försökte vara påhittig och styla om den lite så den inte ser så otroligt tråkig ut. Den är dock fortfarande "under contruction" så var lite tålmodiga folk. Den kommer se bättre ut inom en snar framtid.
Idag sätter jag mig på Swebus igen, mot Norge. Jag har fortfarande inte bestämt med helt hur jag ska göra med allting kring mitt (kanske) kommande Oslo-liv utan jag vet bara säkert att jag åker på intervjun imorgon så får vi se därefter hur jag gör.
Bussen åker 15.05 idag och innan dess har jag mängder med saker att ta itu med så därför slutar mitt skrivande här.
Jag uppdaterar er senare om hur allting gick. Wish me good luck!
My future city?
Yummie!
Sista dagen på denna vecka idag, skönt det. Söndagar är ingen favoritdag när det kommer till att jobba. Dessa dagar planerar eller orkar ingen laga mat hemma, eftersom det är en så tråkigt dag. Det innebär att alla (ja, det känns faktiskt som om Alla besöker oss) kommer till oss och handlar. Usch! Nog gillar jag kunder men det blir för mycket, när väntetiden sträcker sig mot 40-45 minuter.
Jag längtar tills imorgon. Då ska jag och Linda ta några morgontimmar på Friskis. Jag har inte tränat på år och dar och känner veerkligen att min kropp börjar bli stel. Imorgon blir det fullt ös på maskinerna. Maxa sönder helt enkelt!
Jag ska börja sätta upp ett träningsprogram för mig själv som jag ska se till att följa. Jag känner att jag har varit ifrån träningen alltfär länge..
Bakade nyss. Kokosbollar fick det bli. Har varit sugen på det hela dagen så tänkte passa på att äta några dagen innan träningsdagen =)
Nu väntar tallriken full med onyttigheter!
Jönköpings-bo nr.2!
Det kändes lite konstigt att säga hejdå till dem, aldrig mer kommer vi hänga vid Munktell med resten av Ways eller de andra tjejer för att festa, ha tjejmiddagar eller tillbringa många timmar snack om dagens nyheter.
Nu har jag å andra sidan ännu fler skäl till att åka dit och det glädjer mig.
"När ska du flytta hit?", frågade Haba mig igår. Ja, man vet aldrig. Jag kanske bor där om ett år :)
PUSS
Är det min tur nu att dra?
Det var ett tag sedan. Jag börjar ogilla mig alltmer när jag ständigt viker av ifrån blogg-hemsidan bara för att jag inte har något speciellt/roligt att berätta om!
Heregud Amie, man kan inte alltid ha saker och ting att göra hela tiden. Vissa dagar är helt vanliga dagar.
Sist jag skrev befann jag mig i ett annat land och bloggade på ett annat språk. Allt för att komma in i samhället lite bättre under min vistelse i grannlandet. Av de få dagarna jag var i Norge, hade jag det mycket trevligt med släkt och vänner. Även om jag inte var på 'alla tiders solsemester' märktes det långa vägar att jag inte var i Sverige. Allting blir så annorlunda när man inte känner till gator och vägar. Bussresan hem var riktigt jobbig, det enda som fanns i huvudet ju närmare Eskilstuna vi kom, var att, imorgon återgår jag tillbaka till jobbet igen och fortsätter där jag slutade.
Surt!
Det är vad jag har sysslat med sedan jag kom hem. Jobbat och hängt med vännerna under mina fria timmar. Ali kom hit igår kväll vilket jag behövde. En träff med honom är alltid minnesvärd.
Igår hände något som jag inte förväntade mig. Jag fick ett mejl från en arbetsledare i Oslo om att jag skulle komma på intervju. Min första tanke var: Shit, har jag fått jobb där? sedan rusade jag mot telefonen för att ringa mamma. Detta var jag inte beredd på och jag tror det var det som fick mig att tänka om jag ens ville dit? Jag ska inte ljuga och säga att jag inte vill för det vill jag. Men är jag redo?
Om jag inte är redo nu, när kommer jag då vara det?
Jag har haft världens samtal med Sandra idag, om precis allt som rör våra liv och jag kan fortfarande inte säga hur jag ska göra.
Jag antar att det återstår att se. Jag åker i alla fall dit på intervjun på onsdag, så får vi se efter det.
The City!
Igår nær vi åkte alla møjliga tunnelbanor och bussar før att komma till vår faster fick jag se på lite ansikten. Gud, hur folket klær sig hær! Førlåt mig men jag vet inte om det ær jag som hænger på fel stællen eller om Norge ligger lite efter med modet. Kan det vara så att de som vistas nere vid t-banan inte ær "ansiktet utåt" hur mænniskorna ser ut/klær sig i Oslo? Det kan ligga något i att det har regnat hær i to dager som mænniskorna klær ner sig..? Det enda jag har sett ær gummistøvlar fastklistrade på allas føtter. Jag befinner mig ændå i huvudstaden av Norge så jag hade førvæntat mig lite mer high fashion.
Nå, vi ska snart in mot byen och agera turister, før det ær væll det jag ær nu. Før tillfællet :)
Jag uppdaterar er senare med bilder och flera rader om min dag.
Stor klem!
Oslo-speaking
Igår kom vi fram. Det kænns underbart att slippa jobbet i några dagar och bara få ta det lugnt några enstaka timmar bort ifrån min hemstad.
Vædret hær ær inget vidare, jag hade førvæntat mig sol så man kunde gå sommaklædd ute på gatorna. Istællet får det bli långtrøja och jacka tills værmen planerar att visa sig.
Just nu sitter jag hjemme hos min farbror (som ær på jobbet) med hans fru, barn och så min lillebror førstås! Vi ska straks åka in mot stan før att ta en runda eller två och sedan åka till våra andra slæktingar.
(Jag førsøker læra mig skriva på norska så om ni ser snett på mina stavningar vet ni varfør)
Nej nu måste jag kila. Datorn får vænta tills senare.
Puss
Mot Alexander Rybak's rike!
Imorgon bitti är det dags för min första (nog ej den sista) utlandsresa i år. Jag och min lillebror ska mot grannlandet i några dagar för att besöka släktingarna. Idag, innan jobbet, var jag upptagen med all packning. Jag lyckas alltid packa med mig alltför mycket så när jag väl ska använda mina kläder, har jag för många alternativ så det istället slutar med opassande matchningar!
Till denna resa tog jag mig ändå tid till att tänka igenom om allt jag ville ha med mig, var nödvändigt. Det förklarar varför jag fortfarande inte är helt klar. Det lilla som är kvar får jag handskas med imorgon.
Min bror ska börja packa nu! Sista-sekunden-killen de där!
Jag ska försöka sno åt mig en dator och uppdatera er om min vardag i Norge men om ni inte hör av mig under min tiden jag är där, har jag ändå kameran i behåll vart jag än går.
Jag borde nog lägga mig nu. Bussen åker 10.25 imorgon! Ja, ni läste rätt. Bussen! Det förklarar restiden jag nämde tidigare.
Stor klem, Amie
New publish
I onsdags när Ali och gänget besökte oss och Eskilstunas utgång, råkade han få med sig mitt och Sandra bank/körkort så vi fick fara till Sthlm igår för att hämta dem. "Du gjorde det med flit", sa jag till honom och fick endast tillbaka blickar. Vi kom dit vid 13-tiden och började genast traska runt i affärer. Jag och Sandra har kommit underfund med att det inte är lika roligt att handla i Sthlm för att man knappt vet vart man hittar det man söker efter.
Allt folk är grymt stressade av någon konstig anledning, inte bara när de går utan när det står stilla och samtalar med bekanta, står i kön till kassa, handlar och lunchar.
Andas människor!
Jag har handlat alltför mycket senaste månaden. Jag måste erkänna att jag älskar känslan av att komma ut ur en affär med en ny kasse i handen. Jag känner mig lycklig på något vis. De senaste köpen har jag givetvis mått bra av men jag börjar känna om det är värt pengarna jag har lagt ut?
Tittade igenom min garderog häromdagen och jag har fortfarande oanvända/prislappar på en del plagg. Jag har till och med fått "låna" en låda i hallen till halva min samling av jenas. Är det fortfarande okej?
Självklart fick jag med mig lite smått (impulsköp som vanligt) från rean i Sthlm som jag ska fota upp snart på bloggen! Måste bara hitta sladden.
Puss
Svarta strumpbyxor med streck baktill från Oasis
Tunika från Gina Tricot
Nostalgikort från 60-talet, Buttrick's